Dahlberg  Audio  Design.
"Den långa neodymium diskanten". Del 1

Välkommen!
Inledning:

Denna artikelserie skall handla om den så kallade "långa neodymiumdiskanten". Byggbeskrivningen är komplett men kräver gott om förkunskaper 

varför denna konstruktion inte är att rekommendera för nybörjare. Med de magneterna som används byggs det upp stora magnetkrafter som, om man 

är oförsiktig, kan få det att sluta illa med ordentligt klämda fingrar eller ännu värre som resultat. Så om du vill följa denna byggbeskrivning, ta det försiktigt 

och ha en sund respekt för krafterna involverade.

Den här artikeln, första delen i artikelserien, kommer att handla om att tillverka magnetsystemet. Del 2 tar upp snickerierna och det elektriska systemet. 

För att en banddiskant skall fungera så behövs även ett band och hur man gör ett sådant kommer att visas i den sista delen, Del 3.

Stort tack till framför allt Per "Pac" Adelson  för input, hjälp och publicering på   HiFiForum.nu

Jag har byggt ett antal banddiskanter med lite olika form och funktion genom åren. Dom har alla varit ganska snarlika det som Apogee bland annat hade i sina Duettor. Konceptet är egentligen väldigt enkelt och lämpar sig bra för den händige välljuds-älskaren. Just den här artikelserien kommer dock att avhandla konstruktionen av en lite mer avancerad lösning.

Apogee har stått för inspirationen till den här lösningen också. Dom använde en lite speciell uppsättning av magneterna i mellanregistret till sin "Diva". Men där dom använde särskilt formade ferritmagneter har jag valt en lösning med neodymer. 

Det färdiga resultatet utan band.

Så här ser dom ut i teorin. De innehåller:
- Stål 22x22mm.
- Magneter, 4st för varje 7cm i längdmått.
- Gummiduk 2mm, mellan magneterna.
- Aluminiumlister 4st, för att hålla magneterna på plats.
- Vinkellister och 2 skruvar per kortsida för att hålla isär det hela
Och sist men inte minst själva bandet i mitten på magnetgapet.

Nu räcker det naturligtvis inte med enbart magneter för att färdigställa diskanterna så jag kör väl en materiallista så här i början.

- Magneter till valfri längd. Det går åt 8 st till varje 7cm diskantpar.
- Formatstål med måtten 22x22mm som skall utgöra polplattor. Detta material säljs i längder om 305cm vilket också kan vara en faktor att ta med i beaktandet av diskanternas längd.
- Kantkontaktdon 4st. Finns hos Elfa och underlättar montering av banden väldigt mycket även om enklare lösningar kan vara nog så bra. Artikelnummer: 43-760-00 
- Aluminiumlister, förslagsvis 1-1,5mm plåt klippt till måtten 27x längden.
- Vinkelprofil av aluminium 25x25x2mm.
- Kabelränna för internkablaget, förslagsvis 12mm kopparrör inklusive vinkelkopplingar.
- Trädetaljer för utanverket. Här är fältet fritt och jag kommer att presentera två tänkbara alternativ.
- Diskantbanden. Banden kommer att behandlas i en separat artikel
- Lite diverse delar som skruv mm.

På verktygssidan vill jag bara säga; man kan aldrig få för många tvingar. Men det kommer nog att framgå av bilderna....

Magneter.

Aluminiumlister, Formatstål och vinkellist.

Elfa's kontaktdon.

Nämnde jag att det behövs många tvingar??

Det första som skall göras är att kapa formatstålet till rätt längd, kapmaskin rekommenderas.  Ta för säkerhets skull några stickprov på magneternas längdmått så att det inte blir fel här. Skjutmått av plast är billiga men fungerar bra nog, dom är även omagnetiska och det är inte alldeles oväsentligt i detta sammanhanget. Om stålen blir en aning korta så är det ingen panik, det går att fixa med mellanlägg. Det är viktigt att sågsnitten är i vinkel och att stålen är lika långa. En bandputs med cirkelskiva är mycket användbar när man skall finputsa längdmåtten och vinklarna.

Därefter så skall aluminiumlisterna kapas till och monteras. Börja med att rengöra och slipa stålet. Slipningen är till för att limmet skall få bättre vidhäftning, så ta och slipa aluminiumlisterna också. Det är inga konstigheter med limningen kom bara ihåg att det är  viktigt att det hålls fast ordentligt under limningen. Det blir så mycket onödigt jobb om det glider och limmas fel.
När limmet har härdat så skall det även skruvas. Skruvarna sätts som en extra säkerhetsåtgärd om ut i fall limmet skulle släppa. Jag använder 3mm försänkta rostfria skruv. Borra med 2,7mm borr genom hela paketet och gänga M3 från bägge sidor, gör även försänkningar. Skruva sedan ihop det.

Ett tips: Att hålla till på rundstavar gör
att man inte riskerar att limma
fast något i bordet...

Den sista skruven vid änden ersätts av två stycken som inte sitter längs symmetrilinjen. Detta görs för att ge plats åt att fästa kortsidorna. Kortsidorna kommer att ha sina fästskruvar längs centrumlinjen och därför blir det krock om man sätter den sista säkringsskruven på centrumlinjen. Det blir dessutom kraftigare vilket kanske inte är så dumt eftersom det är i detta området som limningen har störst tendens att släppa.

Limning pågår. Lägg märke till rundstavarna.

Fler tvingar och fler limningar.

Borra rakt igenom paketet. Kom ihåg att ha stöd under, annars trycker borren lös den undre listen.

Försänk för M3 skruvarna.

Skiss på skruvförband vid änden av Al-listerna, lägg märke till att skruvningen inte är centrerad vid avslutningen !

Nu skall kortsidorna, de som håller isär de bägge halvorna med magneter, tillverkas. Förutom att de skall hålla isär magneterna skall de också tjänstgöra som upphängning åt banden. Det är viktigt att dessa blir ordentligt gjorda och med god precision eftersom de centrerar banden i magnetgapet och fixerar magneterna sinsemellan. Följaktligen blir det lite mer pyssel med dessa och nu är det dags att ta fram urmakartalangerna och finmotoriken.

Som råmaterial till kortsidorna används en aluminium vinkelprofil med måtten 87x25x25x2 mm. I den skall det borras 2st 3mm's hål som senare borras upp till 5mm hål. Anledningen till att inte göra dem större än 3mm till att börja med är att de då kan utgöra styrning för förborrningen i stålet och därmed kan man hålla en högre precision i tillverkningen. Det blir också enklast på det viset...

Kortsidorna skall dessutom agera infästning för kantkontaktdonet. Det är en del borrande, sågande och filande för att få upp det där hålet på ett snyggt sätt, men skissen borde räcka. Dom små hålen gängas M3.


När den första kortsidan är tillverkad kan den med fördel användas som mall för att tillverka fler.

Ritningen på kortsidan, var noggrann med precisionen!

Aluminiumprofilen sågas i rät vinkel.

87mm lång aluminiumprofil och Elfa's kontaktdon.

Borra, Borra, såga, såga, ...

När nu kortsidorna är tillverkade är det dags att sätta ihop själva ramen till banddiskanten. Återigen får man vara 

noggrann för att slutresultatet skall bli riktigt bra. Man får inte glömma att alla mått, vinklar och avstånd påverkar de akustiska 

egenskaperna hos diskanten så det gäller som sagt att vara noggrann om man vill att slutresultatet skall bli så bra som det kan.

Stål och kortsidor spänns fast på arbetsbänken så att allting sitter där det skall vara och sedan borras hålen i stålet. Avståndet på skjutmåttet skall vara 87,5mm. Börja med ett 3mm borr och använd den kortsidan som skall sitta där  som mall. När 3mm borrningen är gjord skall kortsidan avlägsnas och hålen i stålen borras till 4,5mm och gängas upp till M5-gänga. Se till att hålen blir tillräckligt djupa så att de M5-skruvar som används inte bottnar.

Nu kan dessutom kortsidornas hål borras upp till 5mm och monteras.

87,5mm, ett VIKTIGT mått!!!!

Stål sidorna och kortsidorna spänns fast i det läge där de skall vara.

3mm borrning.

Då var maskinbearbetningen för den magnetiska kretsen färdig. I och för sig så kan det behövas 

mer maskinbearbetning för att fästa diskanten vid snickerierna och de borde göras innan man 

sätter i magneterna, men för att denna artikeln skall bli komplett så går jag vidare med magnetmonteringen.

Montering av magneterna börjar med att man vrider stålen i magnetkretsen 90 grader så att den yta som skall härbärgera magneterna pekar uppåt och låser dom där genom att dra åt kortsidorna ordentligt. Därefter kan själva monteringen börja. Ta ett stycke hårdpapp eller något liknande och håll magneten intill stålet. När den har fått fäste skjuts den till den plats där den skall sitta. Nästa magnet placeras i bredd med den första och den kommer då att sträva bort från den första. Var noga med att magneterna verkligen vänds åt rätt håll för det kan vara jobbigt att lossa på en magnet när den väl ligger på plats (särskilt om den är felvänd). 

Bilden där jag håller en magnet i handen illustrerar hur dom skall monteras. Om man håller magneten på det här viset så vänder den sig automatiskt åt rätt håll. Det som på bilden utgör magnetens ovansidan skall sedan utgöra undersida på den andra kretshalvan. Jag har utgått från centrum och jobbat utåt. Det här arbetet kan vara lite knepigt då magneterna kan få för sig att hoppa upp och vända sig i luften men det brukar gå bra. Den sista magneten vid varje kortsida är ojämförligt svårast att få dit. För att underlätta brukar jag använda en tving så som bilden visar, det underlättar väldigt mycket.

Längden på den här magnetkretsen blev lite kort så mellanlägg på kortsidorna blir nödvändigt. När kortsidan lossas så måste en kloss läggas mellan stålen för att hålla i sär dem. Utan klossen så slår stålen ihop.

Använd tjock papp eller dylikt för att kunna skjuta på magneten.

Lite för kort stål kan lösas med ett mellanlägg.

Magneten placeras kant i kant med stålet.

Sista magneten skjuts på plats med hjälp av "tving-tricket".

Om man håller magneterna så här så vänder de sig rätt av egen kraft.